Utdragen bögfestival

Its a big difference between kneeling down and bending over - Frank Zappa (ang frikyrkorörelsen i USA)

Låt mig först få klargöra att jag inte har något emot bögar och dess rörelse, i sak. Dom har, i mina ögon, samma existensberättigande som alla andra grupper och sektformationer, såsom frikyrkor, politiska subfraktioner, fackföreningar, mm. Dom äger rätt till sina insikter och sanningar, precis som jag äger rätt till mina. Om jag skulle reta mig på en bög, en jesus-wannabe, eller en fack-bror-duktig (eller en kombination av allt), så beror det snarare på personen ifråga än på det han/hon är/står för. Det finns lika mycket idioter som änglar i alla lägren. Andras läggning eller övertygelse är helt utan betydelse när det kommer till hur jag tycker om den personen.

I alla fall. Melodifestivalen, eller schlagerdito som det tidigare hette. Det slog mig bara helt plötsligt, vilket djävla nirvana det måste vara för alla smygbögar i landet. Förr hade dom bara två heliga lördagar, nu har dom plötsligt sju stycken. I sju lördagar kan dom sitta där framför TV-n med sina strasskjolar, lösögonfransar och billig champange, och känna sig delaktiga i den Stora Festivalen Familjen, innan dom på måndagen drar på sig blåkläderna igen, spottar snus och svär över fjoll-tv med sina arbetskamrater över en plastmugg med ljummet kaffe.

Tro mig, jag gläds över att dessa människor kan känna lite gemenskap, lite oftare. Kanske kan till och med fler festivaldagar leda till att fler kommer ut. Hoppas det. Man ser inte mycket strasskjolar på arbetsplaterna nu för tiden.