Skånska läten

No one knows what to say in the loser's locker room - Muhammad Ali

Slötittade lite på play-off hockey på TV igår, Malmö mot Skellefteå. Det var ju inte elithockey precis, vilket jag inte hade förväntat mig heller, men i brist på annat var det ganska okej.

Malmö är ju en besvikelse i år, och jag funderade lite på varför, när plötsligt en anledning till deras ohejdade fall slog mig. Det beror helt enkelt på språket, skånskan. Jag såg det tydligt igår.

Det är ju inte många skåningar i det röda laget (en tror jag bara), medan deras hemmapublik i alla fall troligtvis består av minst 95% sydsvenskar, och det är där det skär sig. När Malmö, oväntat och plötsligt, går till motangrepp mot det gula målet nere på isen, börjar publiken, lika plötsligt, vifta och skrika mot sina hjältar. Det är då det händer.

När jag hör fansen, glömmer jag spelet för en sekund, och undrar för mig själv: "Va fan säger dom. Skrek dom Buu eller Jaa?", och just precis samma reaktion ser jag samtidigt hos spelarna i hemmalaget. För en millisekund stannar det Malöitiska spelet till, det hackar liksom (vilket är väldigt förödande i en så snabb sport), och man nästan ser hur spelarna undrar: "Vad var det där?".

Nu vill jag ju inte allt för tydligt var den som hjälper Malmö, då dom, i sportens värld (precis som alla andra utanför Göteborg) är mina fiender, men jag låter ödmjukheten och moralen gå före i detta fall. Så varsågod, tänk på detta som jag beskrivit ovan, så kanske vi ses i elitserien till hösten igen.