Mesiga djävla journalister

"Reporter: Mr Zappa, you have long hair. Do you want to be a woman?
Frank Zappa: Well you have a wodden leg. Do you want to be a table?" - Frank Zappa

Jag kan inte låta bli att åter igen ta upp Göran Persson, men faktiskt utan att kritisera honom den här gången (jo, det är faktiskt möjligt). Istället är det den 3:e statsmakten, journalisterna, som gör mig mäkta mäkta besviken och förbannad.

I TV och tidningar diskuteras det ofta nu om Görans P's uttalande och hans syn på omgivningen. Mycket av det han säger, och hur han säger det, kommer som en chock för merparten av Sveriges (förförda) befolkning. Men vad får man höra från välbefolkade studiosoffor om detta fenomen? Jo, att det inte är något nytt!

Där i myshörnan, sitter respekterade journalister och säger att Görna P's sätt inte på långa vägar är något konstigt. Så har han alltid varit, men inte porträtterats i intervjuer eller reportage. Men hallå! Är det inte just det som en journalist skall berätta? Är inte deras 1:a bud att undersöka och kritisera makten? Det är ju just sådant här som skall synas i pressen. Eller har jag missat något?

Usch och fy på er, lismande, köpta och krypande journalister, fy fan vad jag tycker illa om er nu. I mina ögon har eran kår just nu sjunkit från toppen till bottenskrapet på respektstegen. Ni verkar ju bara vara som vilka såpa-wannabes som helst, heller synas och höras än tala sanning. Maktens (Göran P's) lakejer i rosa tyglar.

Usch usch och jätte fyyy, på er!