Snösjuka och Paraplysurfning

Heh Heh Heh! Lisa! Vampires are make believe, just like elves and gremlins and eskimos! - Homer Simpsons

Snö snö, förbannade snö.

Om det är något jag hatar innerligt så är det vinter i allmänhet, och snö i synnerhet. Detta kalla våta helevete som det omöjligt går att skydda sig mot.

Det är inte som en del Bror-Duktig-aspiranter käckt påpekar, att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Det är inte sant. För hur man än skyddar sig så finns det alltid någon punkt på kroppen som skriker av köldslag. Skriker och ropar att det är dags att gå in.

Okej, jag erkänner. Första snön är kul/spännande att titta på, i två minuter ungefär, det blir klart ljusare med snö och det är väldigt roligt för barnen. Men Gud, snälla lilla Gud. Varför inte skicka barnen till snön istället för tvärt om, många oskyldiga drabbas som det är nu.

Tacka vet jag regn. Det kan vara obehagligt när det faller, men obehaget är borta i samma stund som det slutat strila. Visst, en del kan påpeka, översvämmningar då, är dom så jäkla roliga? Nä, självklart inte, men hur ofta inträffar dom. Var tionde år, på sin höjd. Samtidigt är Varje snöflinga ett obehag som stannar kvar för länge.

Under en ordentlig regnstorm, får ju även vi infödda Göteborgare chansen att brilljera i konsten vi är världsmästare i. Paraplysurfning. Ingen annan läser sin omgivning och parerar kastvindar som en sann Göteborgare. Ingen Göteborgare överraskas när vinden plötsligt vänder bakom nästa hörn och försöker slita paraplyt i småbitar. Som styrda av ett sjätte sinne vrider och vänder vi paraplyt vant långt innan orkanvinden plötsligt ändrar riktning mellan hus och gårdar.

I Göteborg finns det bara ett ställe du hittar papperkorgar överfulla med sönderslitna paraplyer. Nämligen utanför centralstationen, där ouppmärksamma nyanlända turister och andra utbölingar försökt spänna upp sitt skydd, helt okunniga i konsten, paraplysurfning. Två sekunder senare står dom där förvånade, med sin misshandlade pinne med lite fladdrande tyg, i handen. Turistflaggan.

Men snön. Har du tänkt på hur det känns när man står mitt i en skog som är täckt av ett tre decimeter tjockt snötäcke. Allt blir dovt liksom, drömlikt, ljud och rörelse går i slowmotion. Precis likadant känns det i huvudet när man dragit på sig en ordentligt fluensafeber. Det kan bara betyda en sak. Snö och vinter är helt enkelt naturen sjuktillstånd. Inget ställe man vill vara på.