Nu står vi på toppen?

You cannot open a book without learning something - Confucius

Jag brukar ibland fundera över, och reta mig på, hur vi människor nästan alltid tänker och agerar utifrån perspektivet att just nu står vi på toppen. Att vi precis just nu, befinner oss på toppen av utvecklingen, bättre än så här kan det knappast bli.

Jag menar, det har ju "vi" alltid trott. Det trodde dom på 16-, 17- och 18-hundratalet också. Antagligen. Nu däremot när vi blickar tillbaka, så ler vi nästan ibland när vi tänker på hur naiva "dom" var förr. Och faktiskt, man behöver bara gå 40-50 år tillbaka för att tänka samma sak. Alltså min generations föräldrars och far- morföräldrars agerande lockar ju faktiskt till både huvudskakande suckar och leenden.

Några exempel. För inte så längesedan reagerade ingen när småbarnsföräldrar satt med sina telingar i knät, och samtidigt blossade på en stor fet cigarett (det har man ju sett på många gamla familjekort). Eller köra omkring i blyslukande (-spridande) V8 i allt för stora bilar. Bygga/täta hus med undermedlet asbets. Anfetamin var tidernas bästa bantningsmedel. Prostitutionsbesök var en självklarhet. Nazismen var det bästa valet för dom flesta (speciellt här i Göteborg). Osv, osv...

Ibland verkar det nästan som att Allt som den förra och förrförra generationen tyckte och tänkte var fel. Det vet vi ju nu när vi står på toppen av utvecklingen, som sagt. Dock måste jag ju ändå säga att vi som är uppfostrade av dessa navia människor, vi är ju ändå trots allt, bra människor, eller hur? Så djävla illa är det väl inte ställt med oss?

Men samtidigt undrar jag ju. Vad i helvete kommer dom att tycka och tänka om oss, vi som lever nu, om en sisådär 50, 100 eller 150 år? Vad kommer dom att skratta och sucka över? Att vi la löjligt mycket mer kraft och energi på att spara energi, än vi sparade? Att vi klamrade oss fast vid tanken på att människans liv var utomhus, när vi sedan länge lämnat det livet bakom oss? Att det bästa som hänt Sverige var Göran Persson (hemska tanke)? Förvåning över att vi verkligen kunde överleva överhuvudtaget när vi bara kunde använda en sådan liten del av vår hjärna? Ja, säg det...