Alg-eriet / Stockholmsplågan
Visst blommar det. Har på västkusten är vi än så länge förskonade, från den plågan, men dock utsatta för en värre: "Stockholms-blomningen"...! Vanheden förökar sig som aldrig förr i vår sommarstad Göteborg, tycks det. Nere i stan går det inte längre att värja sig från det högfrekventa söderkåkar-målet... Som naglar på en griffeltavla...
Precis så som bilden visar, precis så känns det att plöja genom Stockholms-stimmen nere i Nordstan, Femman. Värre blir det för varje år också. Allt fler tubsockar i sandaler, framputande (tjänstemanna-)magar, innomhus-solglasögon och ett "mungipe-kisen"... Ryser bara jag tänker på det...
Vad dom sedan säger är en annan sak. Allt inom synhåll kommenteras, betygsätts och jämförs, med hög gnisslande Vanheden-dialekt. Allt är bättre och mindre konstigt på "andra sidan". När dom sedan även skall krydda sina betraktelser med uttalanden på hemmagjord Göteborska. Då gråter mitt hjärta....
Jag står faktiskt ut med dom flesta läten. Barnskrik, fiolövande, minaretutropare, till och med skånskan, dom går att stänga av. Stockholmskan däremot, den skär djupa oläkbara sår i en sommarälskande själ...
Länkar: Svd om Algblomningen - Aftonbladet om detsamma
2 kommentarer:
Usch, stackars mig som aldrig lär bli av med stockholmskan helt och hållet.. *ler*
Tack för kommentaren på bloggen! =)
Haha, jag får helt enkelt hoppas att du inte lyckats höra mig på stan... =P
Angående barnen så har jag hört uttrycket, men jag lever efter mottot att alla är värda lika mkt respekt så jag har lite svårt för det uttrycket, tyvärr! =S hehe.
Skicka en kommentar